OMSTART

Sommaren har varit händelserik och bjudit mig mycket. Utom kanske just värme och sol, tänker du då. Dock ser jag inte denna sommar som en dålig sommar. Jag har ju inte burit min dunjacka vare sig i juni, juli eller augusti. En hyfsat bra sommar säger jag. Dessutom minns jag aldrig om sommaren varit dålig…

Jag har läst. Jag har läst massor och jag har lagat mat. I massor. Då regnet slagit mot mina fönsterrutor har jag njutit av kriminalhistorier och historiska skildringar. Jag har lagat mat. Mat i massor, då grillkvällarna ställts in pga blåst och regn har vi förlagt utomhusmyset till inomhussamkväm. Strandliv. Det passar min ljust genomskinliga hy alldeles utmärkt att med solskyddsfaktor i form av jeans och mellantjock tröja vistas på stranden. Badkläder och solkräm är förenat med livsfara för mig, då jag bränner mig snabbt och skoningslöst. Det har varit en fin sommar.

Augustisommar. Nu, nu kommer solen och värmen. Med en känsla av brittsommar och varm nästanhöstförnuärsemesternslut-sol. Jag njuter. Jag njuter av ljuset. Jag, jag tar min kalender och min anteckningsbok och sätter mig på gården under parasollet. Det är varmt. Med känslan av förväntan och ännu semesterlättja i kroppen. Jag planerar. Planerar och strukturerar. Det har varit en händelserik sommar, men jag vet att kommande tid har än mer att bjuda på. Stora förändringar. Små förändringar. En livscykel i rörelse.

Jag börjar på nya kapitel. Ser tillbaka på de gångna och ler. Så många skratt. Så många tårar. Så många erfarenheter och möten. Så många gåvor. En livscykel i hög fart. Jag ser fram emot ett lugnare tempo. Rutiner och lite tråkig vardag. Allvarliga allvaret och verkliga verkligheten. Jag gillar vardag. Jag är bra på vardag. Jag har lätt för att finna guldkornen i allvarliga verkligheten.

Mitt hår har blivit längre och mina fräknar fler. Liten prins har skjutit fyra centimeter i höjd och hans kropp tycks än, om möjligt, mer gänglig. Alla byxorna är för korta. Han börjar i andra klass. Förändring och utveckling. Äventyr. Med en kittlande känsla i kroppen av förväntan. I augustisolens värme spinner semestersjälen och gör sig redo för omstart. Nya utmaningar. Nya erfarenheter. En ny början…

MANCHEGOPAJ

Lika god inomhus som utomhus. Jag gör en tunnare variant som jag serverar i mindre bitar som en del av plockmat.

Pajskal:
3 dl mandelmjöl
0,5 dl hasselnötsmjöl
40 g kokosolja
1 äggula
1 tsk salt
Ljummet vatten efter behov

Mixa alla ingredienser i en matberedare. Tillsätt vatten efter behov. Tryck ut degen i en pajform och låt vila i kylskåp i ca 20 min. Grädda skalet på 175 grader i ca 8 min.

Fyllning:
5 ägg
1 dl kokosmjölk
200 g riven Manchego
2 tsk grönsaksbuljong i pulverform (favoriten är Biofoods utan jäst och socker)
Himalayasalt
Peppar
Färsk bladspenat (en liten påse)

Blanda ägg, kokosmjölk, grönsaksbuljong, salt och peppar i en skål. Rör ner den rivna osten. Täck pajskalsbotten med ett jämt lager av färsk spenat. Häll över ostfyllningen. Grädda på 200 grader i ca 40 min. Servera med bladspenat och kallskuret i form av parmaskinka eller prosciutto.

Njut! /Maria

JAG, ETT KAKMONSTER MED DRÖMMAR…

En vecka på Gotland. I ett litet stenhus med sovloft. Väninnorna och jag. Bubbel och bus. Sol, regn, strand, kriminalromaner och skratt. Oändligt mycket skratt. Samtal. Oändligt mycket samtal. What happens on Gotland, stays on Gotland…

Nyss hemkommen från Gotlandssemestern. Själen spinner förnöjt, men kroppen skriker efter sömn och vila. Jag behöver semester från semestern. Jag behöver en vecka hos familjen i Värmland…

Vackra Värmland. Jag sitter i köket. Köket i den vackra trävillan, i huset från början av det förra seklet. Med prunkande trädgård utanför. Grönt och trä. Naturligt och enkelt. Och vackert. Jag fantiserar om det här livet. Det naturliga och självklara. Huset i den lilla staden långt bort från kommers och valmöjligheter. Det enkla och det självklara. Det självklara livet. Livet med högt innehåll av just liv.

Snickerskaka. Utan tillsatser, utfyllnad eller hittepå. Bara gott. Gott liv. Den som fina svägerskan och vännen skapat bara för att just jag skall le. Kärlek och jordnötssmör. Jag njuter. Jag fantiserar och drömmer. Drömmer om mitt enkla liv på landet med egenodlat, egentillagat och fyllt av kärlek. Jag fantiserar och surfar bland husannonserna. De där husen som är belägna på landet, långt från staden, långt från allt det stora. Långt från alla människorna. Mitt alldeles egna hus. Av trä, vid skogen. Med ett stort grönsaksland. Ett grönsaksland fyllt av lycka. Jag drömmer och längtar till det självklara. Den ljuva drömmen. I den där jag och fina svägerskan skriver en kokbok tillsammans. Vi syltar och saftar och gör på riktigt. En klokbokskokbok där vi samlar våran kunskap och entusiasm inför det goda i livet. Vi skulle stå i mitt stora kök, det där med lite lantlig nonchalant patina, och kreera och skapa gott. I det där köket, i mitt lilla trähus, där jag sällan om någonsin låser ytterdörren. Där grannarna oanmälda knackar på och stannar på en kopp kaffe. Där i trävilla-idyllen. Där skulle vi kreera, min fina svägerska och jag. Tänk om, tänk om…

Jag saknar egentligen intet. Jag trivs här. Här bland bussar, tutande bilister, galna cyklister och sirener. Med avgaser och havsluft i nosen. Med tillgång till kommers dygnet runt och med tusen valmöjligheter att överväga. Mitt hem mitt i kaoset. Mitt hem. Jag drömmer mig bort och önskar mig allt. Skulle min själ finna sig till rätta i lugnet i trähuset på landet, eller hör den kanske faktiskt hemma här i kommersen vid havet?Jag önskar mig allt. Att både äta kakan och ha den kvar. Jag är helt enkelt ett kakmonster. Ett kakmonster med drömmar…

 

FINASTE SVÄGERSKANS SNICKERSKAKA

Botten:
3 dl riven kokos
8 st dadlar (gärna favoriten Medjol-dadlar)
4 st torkade fikon
1 dl jordnötssmör (gärna crunchy style)
2 msk vatten

Chokladtäcke:
1 dl kokosgrädde
1 dl kokosolja
4 msk raw kakao
3 msk honung

Kör dadlar, fikon och vatten i matberedaren. Tillsätt jordnötssmör och riven kokos och mixa lite till. Mixa till en kletig och lagom jämn smet. Tryck ut smeten i ett jämt lager i en springform. Ställ in i kylen.

Mixa kokosgrädde, kokosolja, kakao och honung till en jämn kräm i matberedaren. Lägg ett jämt lager över den avkylda jordnötsbotten. Låt vila i kylen en timma innan servering. Servera och njut…

Njut! /Maria

FREDAGSRO

Oavsett om det är galakväll, kalas eller grillning på gården, så väljer vi stilla tid tillsammans i soffan. Vår tid i soffan. Vår alldeles egna tid…

Varannan fredag är helig. Fredagen i ojämn vecka. Fredagsmysfredagen. Vi har våra väl etablerade rutiner Prinsen och jag. Vin känner dem väl och jag väntar hela veckan. Intet rubbar mönstret. Det här är vi och det är tryggt. Tryggt och mysigast i hela världen. Så många bitarna i mitt livspussel behövs för att det skall vara komplett. Det här är en av de viktigaste bitarna. Biten som behövs för att jaget skall landa med själen finna ro.

Plockmat, film och godis. Mjukiskläder, det stora duntäcket och alla kuddarna. Vi bullar upp, vi myser och vi njuter stilla. Det är enkelt och det är viktigt. Jag, jag får inte fixa och dona i köket efter middagen. Lilla prins Mys har bestämt att köksbänken skall vara rörig en fredagskväll, hur mycket det än må klia i ordningsam mammas fingrar. Han säger: ”- Mamma, blunda och mys med mig.” Sagt och gjort, jag blundar för diskbänken och myser allt jag kan till Legomovie eller någon annan superduperhjältefilm. Kill i nacken och godis i soffan. Lille prinsen får vara uppe så länge han vill på fredagskvällen. Så länge han vill brukar vara till ca tjugo över åtta, då han likt en liten uggleunge ligger i soffan och kippar med ögonen. Strax därefter föreslår han att det är dags att sova. Med täcket under ena armen och mjukiskattenvärldensbästakompisen Sune under andra vinglar han mot badrummet och tandborsten.

Vi läser ett kapitel i boken och sedan övermannar tröttheten. Liten prins Mys må vara mysigast i hela världen, men allt annat än uthålligast. Jag, jag smyger försiktigt ut ur hans sovrum, kryper upp i soffan med min bok och mitt te. Njuter lästid i en timma eller två innan det att också mina ögon blinkar av trötthet. Själen är mjuk och tillfreds. Omsluten av en len känsla. Jag älskar våra fredagsmysfredagar med den stora portion livskvalitet som de erbjuder. Stilla förutsägbar harmoni. På vägen mot sovrummet blundar jag då jag passerar köket och diskbänken. Disken och spåren efter fredagsmyset finns ju kvar i morgonbitti också…

FREDAGSMYSPARMESANCHIPS

Till fredagsmyset vill vi ha lättlagad plockmat. De där små rätterna som känns lite extra fredag i soffanlyxiga.

300 g grovt riven parmesan
1 tsk oregano (gärna färsk och finhackad)
0,5 dl soltorkade tomater (finhackade)
Svartpeppar (efter tycke och smak)

Sätt ugnen på 200 grader. Finhacka de soltorkade tomaterna. Låt oljan rinna av dem ordentligt innan. Blanda den rivna parmesanen med oregano, soltorkade tomater och svartpeppar. Blanda väl. Lägg blandningen i jämna små högar på en bakpappersklädd plåt. Grädda i ca fem minuter eller tills dess att osten fått en gyllene färg. Servera gärna med mosad avokado och en bit lufttorkad skinka på eller njut naturella som snacks.

Njut /Maria

HÄR BOR LIV

Jag har mycket yta. Många kvadratmeter och som är bara mina. Ljust, vitt och fräscht. Kubikmeter som rymmer allt det som är jag. Jag trivs här, bland knarrande golv, gnisslande dörrar och dragiga fönster. Jag saknar intet. Stuckaturen gör mig lycklig. Det gamla skafferiet rymmer allt det jag behöver av dofter och smaker. De sneda vinklarna och vrårna bjuder min själ vila och trygghet. Här är fint att vara. Jag är en hemmakatt. Jag trivs i mitt eget sällskap, men älskar att fylla hemmet av vänner, mat och liv. Här är fint att vara. Jag har en kärlekshistoria med mitt kök. Här bor mitt hjärta. I det gamla huset vid den stora vägen finns liv och kärlek.

Solen gassar och alla fönster mot gården står på vid gavel. Trots de fyra våningarna upp hör jag tydligt skratten och sorlet. Det är vardagsseneftermiddagmittiveckan i dag. Vi har tur. Solen värmer ännu och vi är många på samma humör. Grillhumör. Jag står i mitt kök, lyssnar på livet och förbereder små rätter till middagen. Alla bidrar med något och det brokiga porslinet på det stora trädgårdsbordet lockar till leende och matchar den brokiga skaran människor som omger det. Det doftar av löften om sommar och rosmarin. Det doftar av liv. Det är så enkelt då liv bor i ens fastighet. En fastighet med stadens historia i väggarna. Med fönster som iakttagit hundra år då de passerat på gatan nedanför. De pampiga stentrapporna, där många skor nött dess yta. Den gamla källaren, där fukten sitter i väggarna, där både spöken och skadedjur trivs. Trygg, stabil och säker. Fyllt av liv.

Jag lägger ned de sista ingredienserna i mina porslinsskålar, de gamla och ärvda, innan jag ansluter till resten av middagssällskapet. Jag snubblar över både en och fyra plastleksaker i grälla färger på min väg mot bordet. Olle, fem år, har paxat platsen bredvid sin till mig. Här möts vi, en brokig skara människor mitt i livet. Med luften fylld av grilldoft, skratt och rörelse. På en rörig bakgård en torsdageftermiddag. Här bor liv…

BRÖDTILLMATEN-BRÖD MED GRÖN HUMMUS

Jag bakar ett bröd, bröd my way, till middagen. Passar utmärkt att doppa i såser och dippar. Till det gör jag också en grön hummus som passar både som pålägg och som tillbehör till det som grillen levererar…

3 ägg
0,5 dl kokosmjölk
1 dl kokosmjöl
1 dl mandelmjöl
2 tsk kokosolja
2 tsk bakpulver (välj gärna en ekologisk variant)
1 tsk himalayasalt

Blanda alla ingredienserna väl i en blender eller med en stavmixer. Forma smeten till ca 6 bullar på en bakpappersklädd plåt. Picka bullarna med en gaffel. Grädda på 170 grader i ca 25 min.

GRÖN HUMMUS

4 dl gröna ärtor
1 vitlöksklyfta (pressad)
0,5 dl olivolja
1 msk citronsaft
1 knivsudd chilipulver
Himalayasalt
Svartpeppar

Koka ärtorna. Låt svalna. Blanda ärtor, pressad vitlök, olivolja och citronsaft i en skål. Mixa. Tillsätt kryddorna. Mixa lite till. Servera med lite olivolja ringlad över.

Njut! /Maria

VI

The two of you complete me…

De här orden är till er. Ni, mina medsystrar och själsfränder. Ni två som bor i en annan del av vårt land, men har ert hem i mitt hjärta. Ni. Ni som alltid finns där. Ni som är en del av allt det som är jag. Ni som inte fördömer, värderar eller kritiserar. Ni som håller mitt hjärta med en varsam och skyddande hand. Vi. Hos oss är vi trygga…

Klockan är prick långt efter läggdags på fredagskvällen. Med ljummet takeaway-kaffe i handen ser jag hur tåget sakta bromsar in och närmar sig. Hjärtat slår ett extra slag mellan de vanliga ordinära. Nu är de här. De bästaste bästa. Nu är de här. Här hos mig.

Med en resväska av husvagnsstorlek, kliver de av tåget. Mina galna, underbara och oersättliga medsystrar. Energin sprakar omkring oss, då vi i ömsom skratt, i ömsom tårar omfamnar varandra. Äntligen är den här. Vår helg. Vägen går rakt och omedelbart till vårt ställe. Restaurangen vid det Lilla Torget. Där sitter vi ned en timme eller två efter det att vi återförenats. I vår bubbla av gemenskap. Mitt i stöket. Mitt i vimlet. Vi möts över ett glas fyllt av skirt rosa små bubblor och planerar helgens alla upptåg. Våra planer aldrig går i städ, men det är helt enkelt en etablerad tradition att påbörja vår intensiva, underbara och galna helg just så. Det här är vi. Vi pratar i munnen på varandra. Avslutar varandras meningar och skrattar oss hesa. Vi vilar i stunden. Vi vilar i tryggheten. Tryggheten av oss.

Så klart kom vi inte i säng i tid i går kväll, då det fanns så mycket vi genast behövde avhandla. Att vi talas vid i telefon, chattar, mailar och sms:ar på daglig basis spelar ingen som helst roll. Det finns ju så mycket mer att dela. Livet händer ju hela tiden. Vårt liv. Nyvakna och ofokuserade sitter vi vid mitt köksbord och delar upplevelsen av mitt starka, nästintill drickbara kaffe. Det är inte gott, men vi behöver det. Alla är vi medvetna om vår oförmåga att i varandras sällskap hålla en lagom takt. Vi rusar tillsammans. Rusar och skrattar, överväldigade av lycka. Vi fyller helgens alla timmar, minuter och sekunder av kvalitet. Tid av mat, träning, bubbel och bus. Av glädje. Vi finns och existerar tillsammans i bland i tyst samförstånd, i bland i ett skratt som binder oss samman så starkt att vi tappar andan.

Tiden rusar och vi med den. Det är svårt att hålla samma takt, då tiden tenderar att springa i från oss. Strax är söndagen åter kommen. Hur kunde det gå så fort? Hur kan vår helg redan vara till ända? Vi sitter ner och summerar, med sedvanlig söndagsfrukost bestående av ostbågar och choklad. Endast i rätt sällskap känns just denna meny som en delikatess och föda för gudar. Alla inser vi att det är tur att vi inte bor närmre varandra än vad vi gör, då våra trettioplusplus kroppar inte uppskattar gudafrukost lika mycket som våra tjugoplus själar gör. Dessutom är det ett solklart faktum att vi aldrig hade orkat hålla det tempo som vi gör då vi träffas, på heltid. Inte ens med mitt osedvanligt starka och osmakliga kaffe till bränsle. Själen skrattar och ler då vi återigen skiljs åt. Trots avstånd finns ni alltid här. Endast ett hjärtslag och ett skratt bort. Tack för att vi finns…

PESTOPLÄTTAR

Jag tillagar ett gäng plättar som är lätt att variera med olika tillbehör. Vi njuter dem både till frukost, lunch och mellis. Mums!

5 ägg
1,5 dl kokosmjölk
1 dl mandelmjöl
1,5 dl riven Parmesanost
2 msk pesto (jag föredrar en ekologisk utan potatisflagor och onödiga tillsatser)

Knäck äggen i en bunke och tillsätt kokosmjölk och pesto. Blanda i kokosmjölet och vispa till en jämn smet. Tillsätt den rivna Parmesanosten. Blanda väl. Stek i kokosolja i plättstorlek. Servera med lufttorkad skinka, kallrökt lax eller ugnsrostade grönsaker med hasselnötter. Lika goda varma som kalla.

Njut! /Maria

BLICKAR INÅT…

Då vårsolen i sitt starka ljus belyser världen runt omkring mig med vulgär klarhet sluter jag mina ögon för en sekund. Jag sluter mina ögon inför de starka kontrasterna och väljer att titta inåt. Rannsaka insidan och filosofera över det som är det suddiga, luddiga jaget. Vi möts över en i middag i Slottsstaden. En middag kryddad med funderingar, tankar och med de existentiella solglasögonen på näsan…

Jag tittar på min vän med förvånad blick och tänker: vem pratar han om?!? Harmonisk, i balans, koll på livet. Jag!?! Jag som ständigt jagar min egen svans och med avund i blicken tittar på människorna runt omkring mig. De i kategorin kollpålivet. De som i begynnelsen hade en plan. En plan som de sedan följt. En plan som resulterat i en given målgång. Till skillnad från mig. Jag som drömt, planerat och påbörjat. För att sedan drömma lite till, planera om och börja på nytt. Jag som snarare dansar en oregelbunden dans till CajsaStina Åkerström, varvat med Mora Träsk, i ömsom hoppsasteg, i ömsom maratonlopp, i ömsom stilla lunk på min krokiga väg genom livet. Sida vid sida med de som följer sin väg i marschtakt. Jag går ett steg framåt, fyra bakåt och tar två skutt åt sidan. Jag dansar mest liksom. En dans genom livet. I min egen takt och i min egen tolkning av harmoni.

I balans…jag!?! Jag rusar ju gärna. Springer som en kalv på grönbete, för att sedan med nästintill tomma batterier bosätta mig i soffan, i lugna hemmavrån och endast umgås med böckerna. Allt eller inget.

Koll på livet!?! Nja, snarare acceptans. Jag accepterar. Jag accepterar att det inte går att ta kontroll eller ens ha särdeles mycket koll på livet. Som en fjäril med chokladfläckar på vingarna fladdrar jag vidare. Vidare på min kringelikrokiga väg. Det enda som är förutsägbart är just chokladfläckarna. Choklad är beständigt.

Jag tittar på dig och det som är du. Du med slät skjorta, fasta tider och lugn uppsyn. För mig är du sinnebilden av harmoni, balans och koll på livet. Du har liksom knäckt koden. Livskoden. Du har liksom följt din plan. Den ursprungliga planen. Du skrattar högt åt min analys av det som är du. ”-Jag är min beskärda del av kaos” säger du och ler. Vi talar vidare, analyserar och skrattar gott åt föreställningarna vi alla har om varandra.

Jag öppnar mina ögon igen och faktiskt… Faktiskt så ser jag. Jag ser att också din väg inte är helt rak och i bland hamnar du i otakt i din alldeles egna melodi. Tittar jag riktigt noga så ser jag att runt omkring mig pågår snarare en dans än raka led och marschtakt. Vårsolen med sitt starka ljus belyser världen runt omkring mig med vulgär klarhet. Jag blickar utåt och ser…

TANKE CHOKLAD
Rå energi som hjälper mig att hålla takten i livsdansen.

1 dl kokosolja (i flytande form)
1 dl fint hackade paranötter
0,5 dl kakaopulver (gärna raw)
3 msk honung
1 tsk vaniljpulver

Finhacka paranötterna. Blanda den smälta kokosoljan, kakaon, honungen och vaniljpulvret till en jämn chokladsås. Häll i de hackade nötterna. Blanda väl. Häll blandningen i en chokladform. Ställ i frysen i ca 30 min. Förvara därefter i kylskåpet. Gudagott!

Njut! /Maria

…DEN KÄRLEKEN, DEN KÄRLEKEN…

Jag är nog osedvanligt lyckligt lottad. Jag har mycket kärlek i mitt liv. Omsluten av en trygg känsla av att vara älskad. Jag är rik. Rik på kärlek…

Fina väninnan ska gifta sig. Den tilltänkte är mannen med den varma blicken och det romantiska sinnelaget. Vi väninnor suckar trånande då fina väninnan berättar om hur den tilltänkte mannen uppvaktar, överraskar och kurtiserar henne. Alla gläds vi åt hennes kärlek och inom oss alla frodas en önskan om att uppleva samma romantik. Den tilltänkte mannen kan inget annat än definieras som en gammaldags gentleman. Med blommor och oceaner av kärlek visar han henne hur viktig hon är. Viktig och på riktig. Riktig kärlek.

Väninnorna samlas kring mat i mysig miljö för att fira det kommande bröllopet. Med vin i glasen och rustik mat på tallriken firar vi. Samtalen och skratten överröstar livet omkring och bredvid oss. Vi skrattar, pratar och njuter. Inte helt oväntat handlar samtalen om kärleken. Jag ställer frågan till min närmsta bordsgranne, den gifta trebarnsmamman, som i sin alvlika uppenbarelse utstrålar både styrka och klokhet: vad är kärleken? Hon ler och med säker stämma svarar hon: ”-Tryggheten i att jag och min man bråkar om samma saker nu som vi bråkade om då vi först möttes”. Med ett leende fortsätter hon att beskriva hur de mitt i stundens hetta för en sekund drabbas av trygghet och igenkänning. Att mitt i konflikten stanna upp för en sekund och öppna ögonen och se: där är du ju. Du som är kärleken.

Den andra väninnan. Den glada och generösa som jag konsumerat otalet koppar kaffe med i regn och solsken. Också hon med den omfångsrika familjen ler och med blicken inåt konstaterar hon att ”Han kompletterar mig. Då oron river i mig står han där med sin lugna uppsyn och sina lugnande ord”. Samtalen fortsätter kring ämnet kärleken och jag fylls av värme och tacksamhet, omgiven av kärlek, stormar, romantik och kaos.

Kärleken är godhet. Att vara god mot den som delar ens tid och energi. Att på ålderns höst bjuda ett leende då den man älskar berättar samma historier om och om igen. Att lyssna med respekt. Jag har så mycket jag vill berätta för dig nu och när jag blir gammal kommer jag med sannolikhet vilja berätta det igen. Om och om igen…

Kärlek till er alla.

Ta vara på kärleken i helgen genom att unna er. Unna er tid till eftertanke. Unna er gott. Unna er att njuta.

 

INFO OM GREEN MATMARKNAD

Vad
Matmarknad för ekologisk och tillsatsfri mat

Var
Västra Varvsgatan 42
211 15 Malmö

Kontakt
Telefon butiken: 010-330 00 37
Telefon deli: 010-330 00 44
info@greenmatmarknad
greenmatmarknad.se

Öppettider
Butiken har öppet alla dagar kl. 9-21

Njut! /Maria

…DANSAR MAMMA PÅ BORDET

Tiden är lördag eftermiddag i lya Lyckan, vid den livliga gatan, och jag borstar håret, putsar dansskorna och stryker klänningen. Allt samtidigt. Jag utför sysslorna i takt till dumgladmusiken som skvalar ur högtalarna. Fötterna vill inte stå stilla och musiken lockar både höfter och axlar till rörelse. Kanske är det svårt att definiera mina hopsasteg som dans då jag med strykjärnet i ena handen och hårborsten i den andra försöker att reda ut klänning och hår samtidigt. Nåja, en stund senare är klänningen fortfarande skrynklig och håret i o-ordning, men jag är ändå glad. I kväll har vi alla ordnat barnvakt, piffat lite extra och med sinnet fullt av förväntning och fnitter räknar vi ner timmarna till tjejmiddagen. I kväll är det vår kväll. Kvällen då mammorna dansar på bordet.

Vi har barn i samma ålder och lever snarlika liv…på ytan. Bästa, finaste väninnan har samlat i hop en handfull väninnor, som inte mötts tidigare. Hon anser oss alla behöva en kväll med bubbel, bus och minimalt ansvar. Klockan sju möts vi hos värdinnan, där det bjuds på rosa fördrink. Vi är alla nya för varandra, med fina värdinnanväninnan som enda gemensamma bekant. Spännande och lite läskigt. Jag ler och försöker att hälsa artigt utan att spilla rosa findrink på mig eller någon annan. Det går så där, men isen är bruten och ljudvolymen är strax hög. Vi skrattar och vi pratar. Pratar så där som kvinnor gör då partnern och barnen är någon annan stans. Skrattar så där häxlikt kraxande så att fåglar faller avsvimmade från skyn och snittblommorna vissnar i sina vaser. Luften vibrerar av förväntan.

En timme senare sitter vi runt det generöst tilltagna festbordet. Fina värdinnan är vida känd för sitt matintresse och sin matlagning. Plockmaten är fantastisk. Själen och ögat ler. Magen spinner förtjust. Minipajer, matmuffins, getost, italiensk skinka och massor av annat gott. Åh, så vi njuter. Samtalsämnena flyger i luften likt lyckliga bisvärmar. Jag reflekterar över hur lika våra liv ter sig vid första anblick, men hur berikande olika vi är under ytan. Det är så härligt att bli överraskad. Det är så härligt då människor inte är bara det som de ser ut att vara. Jag blir överraskad och skrattar så att magen värker och jag tappar andan. Snart dansar vi ohämmat på vardagsrumsparketten och under en sekund av självinsikt inser vi att vi kommer att göra oss ovän med varenda granne om vi inte beger oss ut i natten med vår dans. Så det är just det vi gör. Begerbossbut och dansar i natten. Till irländsk folkmusik. I höga klackar och finklänning.

Långt efter läggdags släpper taxichauffören av mig utanför min port. Med de klackade skorna i handen och klänningen på sniskan. Kvar i bilen sitter min fnittrande väninna som skall till en annan adress. Vi kramar om varandra och bestämmer att vi måste boka in en ny middag med bus snart. Vi behöver det här. Vi behöver varandra, skrattet och den irländska folkmusiken. En nöjd och glad mamma är en mamma som får dansa på bordet i bland och skratta tills dess att magen värker tillsammans med de andra mammorna…

VÄRDINNANVÄNINNANS MATMUFFINS (6 st)

4 ägg
1 dl grädde (eller kokosgrädde om du vill utesluta laktos)
50 g smält smör (eller motsvarande mängd kokosolja)
1 dl riven hård getost
1 dl mandelmjöl
1,5 msk fiberhusk
1 tsk bakpulver
Salt
Peppar
2 dl färsk spenat (grovt hackad)
1 pkt bacon (knaperstekt och hackat)

Vispa ägg, grädde, salt och peppar. Tillsätt det smälta smöret. Blanda de torra ingredienserna och mixa med smeten. Tillsätt den rivna osten spenaten och baconet. Fördela smeten/degen jämt i 6 st muffinsformar. Grädda på 175 grader i 10-15 minuter. Serveras med fördel ljumna. Busenkelt och gott!

Njut! /Maria

HEJ VÄRLDEN

Jag lyssnar till det mjuka mullret av trafiken och staden som vaknar utanför mitt sovrumsfönster. Jag öppnar inte ögonen ännu, utan njuter av den nyvakna känslan i kroppen. Här är så varmt och skönt. Lakanet ligger skrynkligt under min kropp och täcket skyddar mig från verkligheten och dagens ljus. Kudden, den vilar på golvet. Jag sträcker på mig och öppnar så ögonen. Hej världen, nu är jag vaken.

Från mitt sovrum når jag direkt till hemmets hjärta. Köket. Det stora köket med det vita plankgolvet. Köket som sin rymd till trots, är förvånansvärt opraktiskt. Charmigt så det förslår, men opraktiskt. Här ryms inte allt porslin i de få skåpen, men här ryms alltid värme och ljus. Jag älskar mitt kök. Här bor kärlek. Mat och kärlek.

Jag blinkar nyvaket mot solens strålar som letar sig in. Våren kikar på mig. Välkommen dagen. Kroppen må vara vaken men sinnet är ännu fullt av grus och oklar tanke. Kaffe. Själen ler då jag tillreder mitt kaffe. Jag njuter av doften från kvarnen som mal de färska bönorna. Livslustlyx. Det är en sådan lyx att väcka själen och sinnet med en kopp nybryggt kaffe var dag. Det är min stund på dagen då jag sakta njuter doft och smak ur min favoritkopp. Efter exklusiv egen tid är jag redo att möta världen. Själen spinner förnöjt.

Nu är jag redo att lägga mitt fokus på energi till kroppen. Frukost. Jag tillreder med kärlek det kroppen efterfrågar just i dag. Frisk energi med en fruktig sötma. Vitaminer. Livslustlyx. Lördag. En lördag i färg. Vitaminer och energi till att njuta känslan av vår i vinden. En stund senare är tanken klar och kroppen redo för rörelse. Jag knyter de pigga promenadskorna på fötterna. Ställer in mobiltelefonen på dumgladmusik och låser dörren bakom mig. Med kroppen som tillhygge och med en rejäl knuff öppnar jag den stora entréporten mot verkligheten. Jag ler. Hej världen, nu är jag vaken…

FÄRGGLAD FRUKOST

Dagen kan knappast få en bättre start än om du startar med en frukost av dessertkaraktär. Ljuvligt gott!

0,5 syrligt grönt äpple
0,5 päron
1 kiwi
1 dl färska röda bär (ex jordgubbar och/el hallon)
0,5 dl solrosfrön
0,5 banan
1 dl kokosmjölk (eller mandelmjölk, lättyoghurt eller någon annan favorit)

Tärna äpple och päron. Behåll skalet på. Skala försiktigt kiwin och dela i mindre bitar. Dela jordgubbarna i halvor. Lägg frukten i en portionsskål och låt vila i kylen. Mixa banan och kokosmjölk till en jämn sås. Ringla banankokossåsen över den kylda frukten och toppa med solrosfrön. En enkel och god start på dagen.

Njut! /Maria

JAG ÄLSKAR ATT BLI ÖVERRASKAD

Jag är vaken. Nästan vaken i alla fall. Det blev en sen kväll i går. Så gott som sen natt faktiskt, då jag till slut lade mitt huvud mot den vita kudden och med ett leende på läpparna föll i djup sömn. Med en blick som ännu blinkar ovant mot ljuset i köket, i flanellpyjamas och med väl använda ulltofflor på fötterna tillreder jag mitt kaffe. Starkt. Väldigt starkt. Jag slår mig ned vid köksbordet och slår upp tidningen. Ett leende sprider sig på mina läppar då jag bläddrar igenom lokaldelen. Orden når mitt medvetande och en varm känsla sprider sig i kroppen. Jag läser om Guide Michelin utmärkelserna. Min restaurang finns där. Gårdagens upplevelse. Nu är jag vaken.

Mina tankar vandrar tillbaka till föregående kvälls upplevelse. Eller upplevelser. Det var en kväll fylld av känsla. Omtumlande, fantastisk och härlig. Jag blev överraskad. Jag älskar att bli överraskad. Klockan nitton noll noll kliver jag in genom entrén och möts av ljus och värme. Jag stänger dörren ordentligt om mig i hopp om att stänga vätan och kylan ute. Brrr! Mitt sällskap och jag välkomnas, får våra fuktiga ytterkläder ombesörjda, och visas till vårt alldeles egna bord i den redan fullsatta lokalen. Det råder en hög stämning på mild ljudnivå. Harmoni. Jag låter blicken vila på menyn samtidigt som vi bestämmer omfånget på kvällens middag. Jag ler. Jag vill uppleva allt! Dock enas vi om sex rätter.

Med förälskelse i blicken presenterar personalen rätt för rätt och serverar upplevelsen på min tallrik. Jag förundras och häpnas över alla smaker och dofter. De vitt skilda smakerna som så harmoniskt möts i gemenskap. Vi njuter. Sakta. Pratar om livet, lusten och kärleken. Kärleken till maten. Just då har vi det bäst på jorden. Vi äter med vördnad och väljer orden med respekt. Var anrättning överraskar och får mig, den ordviga vokabulären, att tappa andan och uttrycken för en sekund. Vi njuter, andas och letar efter orden till upplevelsen. Låt den aldrig ta slut. Upplevelsen. Kvällen blir lång. Vi njuter allt vi kan och hinner berätta våra livs historier, sammanvävda med sött, salt, rökigt, milt, starkt och krispigt på tungan. Faktum är att vi stänger lokalen. Om än ofrivilligt och omtumlade lämnar vi värmen och den passionerade personalen. Stumma av hänförelse efter timmar av njutning. Jag älskar att bli överraskad.

Nu är jag vaken. Det starka kaffet har jagat gruset ur sinnet och blicken. Ännu en gång läser jag orden. Jag ler och sänder en tanke av tacksamhet till restaurangen på Gamla Väster. Tack för att ni skänkt mig en av de bästa matupplevelserna någonsin. Tack. Jag sänder också en tanke till min vän. Tack för att du delade en av de bästa matupplevelserna någonsin med mig. Tack.

 

PLATS
Vollmers

KÖK
Skandinavisk gastronomi

VAR
Tegelgårdsgatan 5
211 33 Malmö

KONTAKT
+46 40 – 57 97 50
info@vollmers.nu
http://vollmers.nu

ÖPPETIDER
Mån–Tors från 18.00
Fre & Lör från 17.30