Maria Rosander

HÄR BOR LIV

Jag har mycket yta. Många kvadratmeter och som är bara mina. Ljust, vitt och fräscht. Kubikmeter som rymmer allt det som är jag. Jag trivs här, bland knarrande golv, gnisslande dörrar och dragiga fönster. Jag saknar intet. Stuckaturen gör mig lycklig. Det gamla skafferiet rymmer allt det jag behöver av dofter och smaker. De sneda vinklarna och vrårna bjuder min själ vila och trygghet. Här är fint att vara. Jag är en hemmakatt. Jag trivs i mitt eget sällskap, men älskar att fylla hemmet av vänner, mat och liv. Här är fint att vara. Jag har en kärlekshistoria med mitt kök. Här bor mitt hjärta. I det gamla huset vid den stora vägen finns liv och kärlek.

rest

Solen gassar och alla fönster mot gården står på vid gavel. Trots de fyra våningarna upp hör jag tydligt skratten och sorlet. Det är vardagsseneftermiddagmittiveckan i dag. Vi har tur. Solen värmer ännu och vi är många på samma humör. Grillhumör. Jag står i mitt kök, lyssnar på livet och förbereder små rätter till middagen. Alla bidrar med något och det brokiga porslinet på det stora trädgårdsbordet lockar till leende och matchar den brokiga skaran människor som omger det. Det doftar av löften om sommar och rosmarin. Det doftar av liv. Det är så enkelt då liv bor i ens fastighet. En fastighet med stadens historia i väggarna. Med fönster som iakttagit hundra år då de passerat på gatan nedanför. De pampiga stentrapporna, där många skor nött dess yta. Den gamla källaren, där fukten sitter i väggarna, där både spöken och skadedjur trivs. Trygg, stabil och säker. Fyllt av liv.

Jag lägger ned de sista ingredienserna i mina porslinsskålar, de gamla och ärvda, innan jag ansluter till resten av middagssällskapet. Jag snubblar över både en och fyra plastleksaker i grälla färger på min väg mot bordet. Olle, fem år, har paxat platsen bredvid sin till mig. Här möts vi, en brokig skara människor mitt i livet. Med luften fylld av grilldoft, skratt och rörelse. På en rörig bakgård en torsdageftermiddag. Här bor liv…

BRÖDTILLMATEN-BRÖD MED GRÖN HUMMUS

Jag bakar ett bröd, bröd my way, till middagen. Passar utmärkt att doppa i såser och dippar. Till det gör jag också en grön hummus som passar både som pålägg och som tillbehör till det som grillen levererar…

3 ägg
0,5 dl kokosmjölk
1 dl kokosmjöl
1 dl mandelmjöl
2 tsk kokosolja
2 tsk bakpulver (välj gärna en ekologisk variant)
1 tsk himalayasalt

brod

Blanda alla ingredienserna väl i en blender eller med en stavmixer. Forma smeten till ca 6 bullar på en bakpappersklädd plåt. Picka bullarna med en gaffel. Grädda på 170 grader i ca 25 min.

GRÖN HUMMUS

4 dl gröna ärtor
1 vitlöksklyfta (pressad)
0,5 dl olivolja
1 msk citronsaft
1 knivsudd chilipulver
Himalayasalt
Svartpeppar

artor

Koka ärtorna. Låt svalna. Blanda ärtor, pressad vitlök, olivolja och citronsaft i en skål. Mixa. Tillsätt kryddorna. Mixa lite till. Servera med lite olivolja ringlad över.

Njut! /Maria

Standard
Maria Rosander

VI

The two of you complete me…

De här orden är till er. Ni, mina medsystrar och själsfränder. Ni två som bor i en annan del av vårt land, men har ert hem i mitt hjärta. Ni. Ni som alltid finns där. Ni som är en del av allt det som är jag. Ni som inte fördömer, värderar eller kritiserar. Ni som håller mitt hjärta med en varsam och skyddande hand. Vi. Hos oss är vi trygga…

Klockan är prick långt efter läggdags på fredagskvällen. Med ljummet takeaway-kaffe i handen ser jag hur tåget sakta bromsar in och närmar sig. Hjärtat slår ett extra slag mellan de vanliga ordinära. Nu är de här. De bästaste bästa. Nu är de här. Här hos mig.

maria

Med en resväska av husvagnsstorlek, kliver de av tåget. Mina galna, underbara och oersättliga medsystrar. Energin sprakar omkring oss, då vi i ömsom skratt, i ömsom tårar omfamnar varandra. Äntligen är den här. Vår helg. Vägen går rakt och omedelbart till vårt ställe. Restaurangen vid det Lilla Torget. Där sitter vi ned en timme eller två efter det att vi återförenats. I vår bubbla av gemenskap. Mitt i stöket. Mitt i vimlet. Vi möts över ett glas fyllt av skirt rosa små bubblor och planerar helgens alla upptåg. Våra planer aldrig går i städ, men det är helt enkelt en etablerad tradition att påbörja vår intensiva, underbara och galna helg just så. Det här är vi. Vi pratar i munnen på varandra. Avslutar varandras meningar och skrattar oss hesa. Vi vilar i stunden. Vi vilar i tryggheten. Tryggheten av oss.

Så klart kom vi inte i säng i tid i går kväll, då det fanns så mycket vi genast behövde avhandla. Att vi talas vid i telefon, chattar, mailar och sms:ar på daglig basis spelar ingen som helst roll. Det finns ju så mycket mer att dela. Livet händer ju hela tiden. Vårt liv. Nyvakna och ofokuserade sitter vi vid mitt köksbord och delar upplevelsen av mitt starka, nästintill drickbara kaffe. Det är inte gott, men vi behöver det. Alla är vi medvetna om vår oförmåga att i varandras sällskap hålla en lagom takt. Vi rusar tillsammans. Rusar och skrattar, överväldigade av lycka. Vi fyller helgens alla timmar, minuter och sekunder av kvalitet. Tid av mat, träning, bubbel och bus. Av glädje. Vi finns och existerar tillsammans i bland i tyst samförstånd, i bland i ett skratt som binder oss samman så starkt att vi tappar andan.

bord

Tiden rusar och vi med den. Det är svårt att hålla samma takt, då tiden tenderar att springa i från oss. Strax är söndagen åter kommen. Hur kunde det gå så fort? Hur kan vår helg redan vara till ända? Vi sitter ner och summerar, med sedvanlig söndagsfrukost bestående av ostbågar och choklad. Endast i rätt sällskap känns just denna meny som en delikatess och föda för gudar. Alla inser vi att det är tur att vi inte bor närmre varandra än vad vi gör, då våra trettioplusplus kroppar inte uppskattar gudafrukost lika mycket som våra tjugoplus själar gör. Dessutom är det ett solklart faktum att vi aldrig hade orkat hålla det tempo som vi gör då vi träffas, på heltid. Inte ens med mitt osedvanligt starka och osmakliga kaffe till bränsle. Själen skrattar och ler då vi återigen skiljs åt. Trots avstånd finns ni alltid här. Endast ett hjärtslag och ett skratt bort. Tack för att vi finns…

PESTOPLÄTTAR

Jag tillagar ett gäng plättar som är lätt att variera med olika tillbehör. Vi njuter dem både till frukost, lunch och mellis. Mums!

5 ägg
1,5 dl kokosmjölk
1 dl mandelmjöl
1,5 dl riven Parmesanost
2 msk pesto (jag föredrar en ekologisk utan potatisflagor och onödiga tillsatser)

Knäck äggen i en bunke och tillsätt kokosmjölk och pesto. Blanda i kokosmjölet och vispa till en jämn smet. Tillsätt den rivna Parmesanosten. Blanda väl. Stek i kokosolja i plättstorlek. Servera med lufttorkad skinka, kallrökt lax eller ugnsrostade grönsaker med hasselnötter. Lika goda varma som kalla.

mat

Njut! /Maria

Standard
Maria Rosander

BLICKAR INÅT…

Då vårsolen i sitt starka ljus belyser världen runt omkring mig med vulgär klarhet sluter jag mina ögon för en sekund. Jag sluter mina ögon inför de starka kontrasterna och väljer att titta inåt. Rannsaka insidan och filosofera över det som är det suddiga, luddiga jaget. Vi möts över en i middag i Slottsstaden. En middag kryddad med funderingar, tankar och med de existentiella solglasögonen på näsan…

Jag tittar på min vän med förvånad blick och tänker: vem pratar han om?!? Harmonisk, i balans, koll på livet. Jag!?! Jag som ständigt jagar min egen svans och med avund i blicken tittar på människorna runt omkring mig. De i kategorin kollpålivet. De som i begynnelsen hade en plan. En plan som de sedan följt. En plan som resulterat i en given målgång. Till skillnad från mig. Jag som drömt, planerat och påbörjat. För att sedan drömma lite till, planera om och börja på nytt. Jag som snarare dansar en oregelbunden dans till CajsaStina Åkerström, varvat med Mora Träsk, i ömsom hoppsasteg, i ömsom maratonlopp, i ömsom stilla lunk på min krokiga väg genom livet. Sida vid sida med de som följer sin väg i marschtakt. Jag går ett steg framåt, fyra bakåt och tar två skutt åt sidan. Jag dansar mest liksom. En dans genom livet. I min egen takt och i min egen tolkning av harmoni.

sol

I balans…jag!?! Jag rusar ju gärna. Springer som en kalv på grönbete, för att sedan med nästintill tomma batterier bosätta mig i soffan, i lugna hemmavrån och endast umgås med böckerna. Allt eller inget.

Koll på livet!?! Nja, snarare acceptans. Jag accepterar. Jag accepterar att det inte går att ta kontroll eller ens ha särdeles mycket koll på livet. Som en fjäril med chokladfläckar på vingarna fladdrar jag vidare. Vidare på min kringelikrokiga väg. Det enda som är förutsägbart är just chokladfläckarna. Choklad är beständigt.

Jag tittar på dig och det som är du. Du med slät skjorta, fasta tider och lugn uppsyn. För mig är du sinnebilden av harmoni, balans och koll på livet. Du har liksom knäckt koden. Livskoden. Du har liksom följt din plan. Den ursprungliga planen. Du skrattar högt åt min analys av det som är du. ”-Jag är min beskärda del av kaos” säger du och ler. Vi talar vidare, analyserar och skrattar gott åt föreställningarna vi alla har om varandra.

Jag öppnar mina ögon igen och faktiskt… Faktiskt så ser jag. Jag ser att också din väg inte är helt rak och i bland hamnar du i otakt i din alldeles egna melodi. Tittar jag riktigt noga så ser jag att runt omkring mig pågår snarare en dans än raka led och marschtakt. Vårsolen med sitt starka ljus belyser världen runt omkring mig med vulgär klarhet. Jag blickar utåt och ser…

TANKE CHOKLAD
Rå energi som hjälper mig att hålla takten i livsdansen.

cho

1 dl kokosolja (i flytande form)
1 dl fint hackade paranötter
0,5 dl kakaopulver (gärna raw)
3 msk honung
1 tsk vaniljpulver

Finhacka paranötterna. Blanda den smälta kokosoljan, kakaon, honungen och vaniljpulvret till en jämn chokladsås. Häll i de hackade nötterna. Blanda väl. Häll blandningen i en chokladform. Ställ i frysen i ca 30 min. Förvara därefter i kylskåpet. Gudagott!

Njut! /Maria

Standard