Annat, Maria Rosander

RAPPORT FRÅN KRIGSZONEN I HEMMET UNDER TAKÅSARNA

Ingen dusch, ingen toalett, inget varmt vatten i köket. Jag retirerar. Jag är av positiv natur och har lätt att finna ljus i tillvaron, men det finns gränser också för den mest naivt positiva lilla människan. Jag ger upp. Lägger mig platt på marken och ger efter för kaoset. Min trygga plats på jorden finns inte just nu. Likt en vandrande våldnad med byggdamm i håret, vandrar jag runt på stadens gator, på flykt från kaoset.

IMG_3228

De boende i mitt hus har flytt fältet redan och funnit alternativa boenden. Jag vill också ge upp nu. Fly. Flytta. Överleva. Min söta väninna som jobbar i en av stadens mer fashionabla butiker bländar mig med sitt gnistrande vita leende och golvar mig med sin osvikliga positiva livsinställning, då jag sjunger min klagosång gällande rådande situation. Hon hittar en ny vinkel då jag gnäller över det faktum att det är nästintill omöjligt att jobba och prestera från hemmakontoret, då hantverkarna samtidigt bilar bort det gamla kaklet i badrummet på andra sidan väggen. ”-Ja, men tänk så många nya människor du kommer att möta då du sitter på stadens caféer och jobbar i stället för hemma. Dessutom får du njuta gott kaffe då du arbetar, för i ärlighetens namn så är du inte bäst i världen på att laga gott kaffe…” Jag vill protestera, men det är svårt att argumentera bort mitt kaffe som är mer starkt och tjärlikt än just gott. Effektivt men definitivt äckligt. Min väninna är osvikligt positiv och en stjärna på att vända kriget till någonting gott. Jag bestämmer mig för att titta på situationen med hennes ögon…

Jag tar tillfället i akt. Tillfället att sortera, rensa ut och organisera. Detoxa tillvaron. Mitt mål är att om fem till sex veckor, då jag inte längre behöver schemalägga hygien, sömn och diskning, ha gått igenom alla mina tillhörigheter. Rensat ut, slängt och sorterat. När jag dessutom är på gång så passar jag på att platsbygga förvaring i den, efter renovering, ännu mindre klädkammaren. Jag kommer att behöva skiljas från säkert ett tiotal skor och lika många klänningar. Tanken ger mig en klump av ångest i magen, men jag är ju stark. Jag skall klara av att överleva förutan löjligt många och nästintill likadana svarta skor och vulgärt många klänningar. Det kommer att kännas ända in i själen, men jag är stark. Jag är stark. Jag kommer att klara det…

Skafferiet skall också sorteras, rensas ut och organiseras. Vissa av mina vackra och till designen gammaldags glasförvaringsburkar har jag inte öppnat på säkert över ett år. Jag öppnar dem inte heller nu. Det vågar jag inte. Jag slänger dem helt sonika och planerar in en tur till pretentiösa, löjligt dyra och ack så underbara förvara-fixa-och-organisera-ditt-liv-butiken. Jag köper nytt. Börjar om med fräscht och fint. Jag sorterar böckerna i bokhyllan. Kontoret rensas på papper. Strumplådan färgkoordineras. Jag menar, vem behöver egentligen sextiotre par olika strumpor? Var låda och utrymme skall ses över. Till och med sonens rum skall organiseras upp. Jag passar på de dagar då unge herr sjuårig skrotsamlare är hos sin far. Hans separationsångest från gamla kapsyler och trasiga leksaker är i klass med min ångest gällande separation från kläder och skor.

En känsla av styrka smyger sig på mig i kaoset. Det här blir bra. Nytt, fräscht och färre prylar att ansvara för. Mina axlar sjunker en aning. Av lättnad. Det här blir bra. Livstillvarodetox med smutsigt hår. Dessutom kommer jag ju att möta många nya människor på stadens kaféer. Frågan är hur min kropp kommer att reagera på gott kaffe…

DETOX ENERGY ICE CREAM

1,5 bananer (djupfrysta och i bitar)
0,5 avokado
2 dl färsk babyspenat (ca)
1 dl kokosmjölk (eller annan nötmjölk om du föredrar)
1 msk riven kokos
1msk gojibär

SONY DSC

Skala och skär bananen i bitar kvällen före och frys in. Ta fram dem en stund innan så att de tinar lite grand. Häll bananbitar, avokado, babyspenat och kokosmjölk i mixern eller matberedaren. Mixa till ”glass. Servera i en skål med riven kokos och gojibär på toppen. Med ett kokt ägg och en kopp kaffe vid sidan, så vaknar livsandarna definitivt till liv även på de värsta av skådeplatser.

Njut/ Maria

Standard

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s